,

fram. Och tillbaka.
Ibland tar man stora steg upp och fram. För att med brak försvinna ned och tillbaka.

Jag förundras ofta över det här fenomenet.
Vad är det som gör att det svänger. Man tänker sig galen på det. Vad hände? Hur, när, varför, vad?
Funderingar som gör en galen. Och som det aldrig kommer finnas klara svar på.

Varje gång jag mår bättre, varje gång jag mår sämre. För att klara av livet måste man ha ned och tillbaka veckor. Det svänger. Men jag blir lika livrädd varje gång.
lika hysterisk. lika liten. 

Trots att jag vet så mycket mer nu.
Det gäller bara att påminna sig om vilka man har, vilka som verkligen faktiskt  finns där.
Det är svårt att tro på det alla gånger. De gånger man inte tror på sig själv.

Reminder till mig själv och andra; Det finns alltid någon. Du finns alltid för dig själv!

Of Love Tilly