,

Lycka?

Igår hade jag mitt sista Terapi-samtal. 1,5 år och 24 sessioner senare.
Ni kan inte ana den lycka jag känner just nu.
Flera bördor har bara lyfts från mina axlar. Jag har nya verktyg att jobba med. Jag kan luta mig tillbaka mot mig själv och mitt nya starkare jag och lita på mig själv.  Och jag har min familj, mina vänner och min B, som finns, stöttar, bryr sig.

Och lite smått har jag faktiskt börjat undra, kan det verkligen vara lycka?
En del av mig som så länge har varit under ytan. Minnen, tankar och känslor. Som inte riktigt har kommit upp och blivit bearbetade.
Nu vet och förstår jag. Det är en tillfredställelse långt över det vanliga.

Of Love Tilly

Vi drar igång en ny tävling.
Jag känner mig extra generös idag.
Denna vecka har du chans att vinna ett smycket från Kyss Johanna. Allt du behöver göra är länka till denna tävling och skriva en kommentar med en motivering till varför just du ska vinna.
Vinnaren får självklart komma med önskemål om vilket smycke hon/han önskar.

Härligt att du tagit dig hit Tilly. Gratulerar och säger bara en sak, du ska vara stolt över dig själv att du klarat dig såhär långt!
Jag vet inte vad som hänt dig men att bearbeta problem är riktigt svårt, alltid. Jag har också fått göra det (inte via terapi dock) och idag mår jag riktigt bra. Det trodde jag inte för fyra år sen, tre år sen, två år sen eller ens ett år sedan.

Låt ingen rubba dig bruden! :) Kram.