Lycklig
Livet är bra konstigt.
Jag vet att mitt liv, som alla andras går upp och ned. Alltid. Ibland befinner man sig i samma känsla en hel dag. Ibland växlar olika känslor flera flera gånger om dagen, till och med i minuten.
Jag har min kamp. Det jag alltid kommer kämpa mot, lära mig mer om för att hela tiden kunna hjälpa mig själv, påminna mig själv. Som jag berättat förut har jag lidit av depression med fruktansvärd ångest. Attacker och panik jag inte önskar någon. Ingen fiende, vän eller vemsomhelst jag inte ens känner. Ingen. Jag är inte helt fri än idag. Och det kommer jag nog aldrig bli, men jag vet och jag kan mig själv.
Träning, metoder och kunskap har lärt mig att kämpa på rätt sätt mot rätt sak. Många gånger tror man att man hjälper sig själv, eftersom man byggt upp en mur ,en metod som dämpar ångesten för stunden, men som bryter ned dig och din kropp i långa loppet.
Jag har trott, att på allvar i den knäppa värld jag själv byggde upp, att jag inte på riktigt velat bli glad igen. Trott att jag skulle må bra igen.
Nit på nit. Jag har haft människor i mitt liv som jag inte mått bra av att ha bredvid mig. Kompisar som sugit all energi in till sista droppen ur mig. Vänner som ljugit. Kärlekar som slutat fel, aldrig pågrund av enbart en person, utan snarare på grund av sättet att hantera det på, utan ärlighet eller respekt, rentav elakt. Personer jag är glad och lättad över inte finns bredvid mig idag. Jag har ju mina dyrbara som ger och ger. Utan slut.
Det jag menar med att livet är konstigt, är just det att nu har jag nått den lyckan, glädjen i livet jag inte visste fanns. Det jag trodde var en klyscha, en rosa saga. Är på riktigt.
Vardagsbekymmer, småprobem kommer alltid. Det jag menar är det totala. Mitt sätt att se på saker ha förändrats så radikalt att jag inte ens tycker att jag är samma person idag som för två år sedan. Inte på något sätt.
Mina värderingar, min högsta lycka ligger i männsikorna jag har omkring mig. Ömsesidig kärlek och förståelse.
Min fina familj, min underbaraste Darling, världens bästa H och min dyrbara B. Som har hjälpt mig kämpa, hjlper mig frtfarande och som jag lär och imponeras av hela tiden. Ni gör mig lycklig. Och jag gör mig lycklig.
Jag vet att mitt liv, som alla andras går upp och ned. Alltid. Ibland befinner man sig i samma känsla en hel dag. Ibland växlar olika känslor flera flera gånger om dagen, till och med i minuten.
Jag har min kamp. Det jag alltid kommer kämpa mot, lära mig mer om för att hela tiden kunna hjälpa mig själv, påminna mig själv. Som jag berättat förut har jag lidit av depression med fruktansvärd ångest. Attacker och panik jag inte önskar någon. Ingen fiende, vän eller vemsomhelst jag inte ens känner. Ingen. Jag är inte helt fri än idag. Och det kommer jag nog aldrig bli, men jag vet och jag kan mig själv.
Träning, metoder och kunskap har lärt mig att kämpa på rätt sätt mot rätt sak. Många gånger tror man att man hjälper sig själv, eftersom man byggt upp en mur ,en metod som dämpar ångesten för stunden, men som bryter ned dig och din kropp i långa loppet.
Jag har trott, att på allvar i den knäppa värld jag själv byggde upp, att jag inte på riktigt velat bli glad igen. Trott att jag skulle må bra igen.
Nit på nit. Jag har haft människor i mitt liv som jag inte mått bra av att ha bredvid mig. Kompisar som sugit all energi in till sista droppen ur mig. Vänner som ljugit. Kärlekar som slutat fel, aldrig pågrund av enbart en person, utan snarare på grund av sättet att hantera det på, utan ärlighet eller respekt, rentav elakt. Personer jag är glad och lättad över inte finns bredvid mig idag. Jag har ju mina dyrbara som ger och ger. Utan slut.
Det jag menar med att livet är konstigt, är just det att nu har jag nått den lyckan, glädjen i livet jag inte visste fanns. Det jag trodde var en klyscha, en rosa saga. Är på riktigt.
Vardagsbekymmer, småprobem kommer alltid. Det jag menar är det totala. Mitt sätt att se på saker ha förändrats så radikalt att jag inte ens tycker att jag är samma person idag som för två år sedan. Inte på något sätt.
Mina värderingar, min högsta lycka ligger i männsikorna jag har omkring mig. Ömsesidig kärlek och förståelse.
Min fina familj, min underbaraste Darling, världens bästa H och min dyrbara B. Som har hjälpt mig kämpa, hjlper mig frtfarande och som jag lär och imponeras av hela tiden. Ni gör mig lycklig. Och jag gör mig lycklig.
Of Love Tilly
Kommentarer
Trackback
