,

Jag har aldrig varit sådär överförtjust i barn.
Men på senare tid så har jag känt mer och mer: att visst, om i alla fall 10år, om man får och har möjligheten, de rätta förutsättningarna och om livet är så pass stabilt att det är rätt att sätta ännu ett barn till världen, så skulle det var underbart med en liten rosa prinsessa Bridget!

Men dock, jag kan verkligen inte det här med barn.

Är det bebisar det handlar om så börjar de smågnälla så fort jag kommer innanför en enmetersradie. För att smågnället sen övergår till stortjut när jag rör vid dem. Kommer jag sen till steget att hålla i dem skriker de av högan sky och jag sitter bara och tänker på att jag inte får hålla fel så att jag petar ens i närheten av fontanellen så att bebisen inte får hjärnskador för livet, hålla huvudet rätt och inte klämma för hårt klappa försiktigt, försiktigt, samtidigt som jag försöker ignorera det öronbedövande skriet.

Kommer det sen till lite större barn mellan 2-10år så börjar jag prata med oerhört överdriven och jobbig bebisröst. Heje på djeje, lilla sessissan. Oj!, Oj!, Oje! jorde du illa djej, tackars tackars illa illa djej. Oj! Oj! Oje! Såååå duttig djue er djå! Inte konstigt att det tar upp till fem år att börja tala rent.

Är det sen ungdomar ungefär mellan ungefär 11 och 14, säger jag "hääääj" (eller så klämmer jag på min höjd ur mig ett väldigt okäckt "tjena") och sitter sen bara och ler fånigt sådär så att tänderna syns och så småningom blir så torra att jag inte får ned överläppen. Sådär fånigt så att jag får den här himla-med-ögonen-blicken bara tjejer i yngre tonåren kan. Jag som trodde jag var cool!?

Min lillasyster som fyller tonåring på söndag, hon och hennes kompisar är praktexempelpå detta. Det spelar ingen roll vad man säger utan att man möts av ett "åh, guuu vad du ee töntig" himla-med-ögonen.

Mja, jag vet inte om det är min inställning, barns inställning mot mig eller en kombo av båda. Jag har lite att jobba på innan det är dags att börja tänka på bebisar.
(Eller så är det för att jag böjer mig fram över barnvagnen och ser ut såhär.)





(dock hindrar det mig inte från att sukta på prinsess-rosa avdelningen på IKEA, och i ärlighetens namn vilja ha allting själv)