,

Efter att varit borta ett dygn, ja ungefär 22 timmar i helgen, så är det helt galet hur man kan sakna någon så, även fast man bort ihop och ses i stort sett varje dag. Hur man kan längta.
Den kärleken är så underbart härligt knäpp.
Jag trodde inte att det kunde vara så att man fortfarande är sådär nykär, fnittrig och flamsig efter så här länge. På söndag (10/2) har vi officiellt ett år tillsammans och vi har känt varandra i lite över ettochetthalvtt år.
(och på lördag ska jag vara klädd, fixad och klar klockan 17:00. B har ordnat någon slags överraskning för att fira oss).

Och ändå, vet vi precis vart vi har varandra. Vi pratar, vi vet, vi reder ut. Vi(läs jag) gråter, vi älskar och vi skrattar. Det är så tryggt och stabilt men ändå en sån frihet.