,

Han säger att jag är vacker.

När vi ligger i soffan, en söndagkväll.
Jag har precisa proppat i mig flera hekto godis, gått ner mig i hans gamla huvtröja och har mina smutsiga pyjamasbyxor med hål i grenen (som uppkom när jag graciös försökte uföra någon slags hipp yoga-övning) på mig .
Sminkat av mig och har mascararester (ni vet sådär när den oljar sig fast och knappt vill gå bort om man så skulle använda rotborste!) under ögonen.
Håret i en stor tova uppsatt i någon slags knut på huvudet.
Då. Precis då. Vänder han sig ned mot mig och säger att jag är vacker.

Vacker är något helt annat än snygg, söt, fin.
Vacker. Bara själva ordet är vackert. Det bevisar så mycket. Mina innersta förhoppningar. Hans sätt att bara vara.

Of Love Tilly