Måndagar

På något sätt ligger det något olycksbådande över just måndagar. Jag kan inte sätt fingret på det, men det är något som lurar. Flåsar en tungt och obehagligt i örat.

Imorse åkte jag från Stockhoml (efter en välbehövlig sovmorgon, fick lyxen att ligga kvar och vräka mig i sängen när B huttrande gick upp vid sjusnåret till jobbet)
Sådär lagom i tid gick jag ned till busstationen för att ta mig in till centralen.
Men med en stor klumpig hjulresväska (dem där med hjul på sidan är ju egentligen bara lurendrejeri, det slutar ju med att man får släpa runt den efter sig iallafall för att möjligt fastnar ju och de där  pyttehjulen, gruskorn och löv och jagvetintevad) går det inte så fort.
När jag kommer runt hörnet upp på bron ser jag bussen komma och skyndar på. Ned för trappan. Det är kö! Yes!, lite extra tid. Rusar mot biljettautomaten och triumferande vänder jag mig och när jag snappat till mig biljetten. Bara för att se bussen gasa (jag lovar att den gasade lite extra och mullrade med motorn lite mer än vanligt baraföratt) och köra därifrån. Jäklars helvete! En sekund. Missade bussen på en millesekund. Löjligt.
Slutade med att jag fick sitta och sura på hållplatsen tills nästa buss kom och sen rusa väldigt ogracisöst till tågen.

Varför händer sådana saker ,tillexempel, bara på måndagar. Ta onsdagar tillexempel. Då kan jag minsann gå tio minuter senare än vanligt och ända komma i lagom tid till jobbet.

Of Love Tilly


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0