,

En vecka kvar till semestern. Eller rättare sagt fem dagar, den här inkluderad. Och det ser jag så fram emot. Och jag längtar så efter min hetings armar!  Men, som sagt. Bara fem dagar att härda ut.

Helgen som varit, har varit så, ja bara sådär, bra. Kakan, Hamp och Dimman. Och dessutom boysen från Hultsfred. Utgång, dans med vin & öl. Kombinerat  med världens bästa pratstunder, sådana där givande samtal.
Jag och dimman måste suttit  i timmar när hon kom i Lördags med kaffelatte & prat. Så skönt att hon fortfarande finns trots all historia (som är ett enda hav av besvikenhet, ilska, förtvivlan och brutna löften riktade mot oss) som ligger bakom vår vänskap. Jag värdesätter det så.

Jag förvånas fortfarande av att en människa som varit borta ur mitt liv över ett halvår, fortfarande kan kränka mig och visa mig sådan oerhörd respektlöshet, när personen i fråga redan gjort mig illa på alla tänkbara sätt. Men jag förvånas också över mig själv, att trots det, det borde inte vara lagligt att känns så här.  Jag är bara så genuint glad.

 "Lycka"