,

Ännu en favorit i repris. 
    
· Oversize tee, H&M Organic
· Kjol, BbyTilly (egensydd)
· Stickade knästrumpor, Indiska
· Ridstövlar i Skinn, Secondhand
· Axelremsväska, Secondhand från mommini
Dessutom ganska kyligt idag, så jag värmer mig också i grå angora-ull kofta från united colors of bennetton. Och jacka i ullmix, angora & lanaull.

I måndags tyckte jag tiden gick alltför fort. Nu får den gärna speeda upp lite igen. Gårdagen och dagen känns väldigt långa.
Längtar till helg, fest, min Darling och hem till älskling. Men imorgon är det som bekant fredag vilket betyder helg och fest! Och ikväll blir det mys med mamma, caffelatte & Vänner.


Kostymen är på idag och likaså imorgon. Mycket att göra och många att träffa, har precis slagit mig ned med ett glas varm citronvatten, supermums och värmande i minus(!) graderna.

· Kosty, Wera Sthlm
· Cremefärgad Satinskjorta, Vila
· Skor med konklack och snörning, Din Sko

Utomhus:  Dubbelknäppt kappa i Ull, Bondelid. Cremefärgad, Pashminsjal.

Idag har min snälla kollega A, även kallad Ulven, tagit med sin Rosa iPod mini, till mig eftersom han (ja, han...!) inte använt den. Och hur glad blev inte jag? Tack snäll ulven!

Perfekt rosa, perfekt storlek, och super perfekt söt!
Som om det inte var en glädje att lyssna på musik innan så kommer det bli rosaroligt nu!

Så nu är det bara att försöka förstå sig på hur itunes programmet på datorn fungerar och hur man navigerar mellan låtar eller playlists.
Tur att den är rosa ändå, lite svårare att bli arg på den då när den inte vill som jag vill!

Hittade precis Livs Blogg. En 20årig tjej med bröstcancer som kommer "somna" imorgon klockan 20:00. Det är helt sanslöst. Overkligt. Och det är ju egentligen löjligt, att man kan bli så berörd utan att känna henne, att man ska behöva välja att somna in vid 20års ålder. Jag är ju 20 godamit! Jag har inte levt klart än. Gör man någonsin det?
Men ut och köp rosa bandet, kan man få för många? Själv har jag iaf 4stycken en till varje höstjacka.
Men glöm förgudsskull inte bort prostatacancern heller. Det blåa bandet! 














Förra årets rosabandet designat av Carin Rodebjer. Årets "kedje"-design står Lars Wallin för.

Oj! Redan onsdag idag, dagarna går så fort. Hela året har gått i en rasande fart, det är ju snart Jul igen.

Men det finns ju så mycket man vill göra, människor att träffa och saker att se. Varje dag.

FInklädd på kontoret idag (fast nu har jag sparkat av mig mina högklackade och myser i ett par stora röda raggsockor!) Och efter jobbet blir det drink-tur och mat på stan med Morfar. VI brukar göra det någon gång i halvåret och det är alltid lika mysigt.


· Kritstrecksrandig kavaj, köpt av en tjejkompis för några år sedan, då hon växt ur den. Den är helt underbart mjuk och skön och sitter som en smäck!)
· Pennkjol, Gina Tricot
· Finstickad, vit, ärmlös polo, köpt i Lissabon
· Slingbackpumps, också dem från Lissabon
· Silverarmband, köpt i liten butik på söder
· Klocka, DKNY
· halsband m berlock & ängel, doppresent


Utomhus blir det min röda trench från H&M samt gräddvit pahminsjal & röda skinnhandskar.

Igår var jag, som varje måndag efter jobbet, hos min terapeut.

Och äntligen så känns det som om vi har hittat kärnan! Den där känslan man inte kunnat sätta fingret på.  Det känns som en stor lättnad bara lyfter. När någon annan kan förklara precis så som man känner, fast man inte kunnat sätta ord på dem själv. Samtidigt som det verkligen är skitjobbigt, så känns det bra. För nu vet jag att jag kommer hitta de rätta verktygen att jobba vidare med.

Det är inte så många som vet det, men för ca 3 år sedan så drabbades jag av den första "perioden" av en längre depression. Som pågick i ungefär 2 år. Ungefär 1år efter det fick jag diagnosen depression när jag i samma veva nästan blev inlagd på sjukhuset.  

Idag känner jag inte alls av det på samma sätt, men det kommer ju alltid finnas ärr och minnen och än idag går jag i terapi och jobbar jättemycket med mig själv för att kunna hjälpa mig själv till att inte hamna i samma situation igen. Än idag äter jag medicin. Och det är inget jag skäms över, men inget jag tar lätt på.

Anledningen till att jag tar upp det här är, inte alls pga. att jag vill få någon cred eller uppmärksamhet  pga. det, det finns så många andra sätt jag kan skaffa det på, utan för att det finns så otroligt många som har eller kommer hamna i samma situation som mig. Och jag fick hjälp. Utan den så hade jag inte kunnat må så bra och känna mig så lyckligt lottad som jag gör idag. 

Och för att det här är någonting som verkligen ligger mig varmt om hjärtat
Så våga! Sök hjälp, det finns alltid någon man kan vända sig till. Det är tuffare än det låter, men ibland räcker det med en lapp för att få någon att förstå.