,

När man halv-springer-promenerar genom Stockholm på väg till tåg/t-bana, och då främst på T-centralen, kan man alltid sådär chict i farten med ett stort leende haffa diverse gratistidningar av trevlig personal som står runtom på stationen och delar ut dem.

I morse haffade jag både metro och Stockholmstidningen, och tillsammans med pressbyrå frukost på tåget läste jag igenom metro och fastnade vid artikeln angående Stureplansprofilerna som anklagats både en och två gånger för våldtäkt. Det var en intervju med en av killarna, 21 år och anklagad två gånger tidigare för våldtäkt.


Jag har ingen bakgrundskännedom till vad som hänt tidigare, förutom sammanfattningen jag läste imorse.
Han ger väldigt trovärdiga och samlade svar och någonstans vill man ju tro att han talar sanning. Att det inte skett ytterligare en våldtäkt. Men då kommer genast motfrågan, varför skulle tjejen ta målet så långt om så inte var fallet?
Men ändå tvekar man, för visst blir man äcklad. En våldtäkt. Jag kan inte ens tänka på att bli utsatt för en. Men hur ska man dra gränsen, hur ska man döma?

Jag avskyr att döma människor i förhand, det känns bara inte rätt någonstans att göra det. Enbart grundat på fördomar.
Men vad ska man tro?